నిన ఐ ఎత్త నోట్స్కల్

Sa, har sitter man. Och visst var jag ute pa vandring. En vandring som skulle ha varat i fyra dagar, for alla utom mig. For for Ninor blir aldrig saker som man tankt sig, for Ninor drojer det en halv dag till man vrickar foten, fortsatter vandra i en dag och sen ger upp for att foten inte riktigt gar att rora...
Mina tyska vanner ar sa underbart snalla att de foljde mig tillbaka till bilen och skjutsade mig till ett hostell, aven fast de missade en dagsetapp. Den blivande lakaren Tobi gav mig ocksa lite salva och nagra droppar som ska hjalpa. Tack till dem.

Men livet har varit harligt sen jag skrev sist, solnedgangar och morgondopp och en annan vandring med snoakning och flodbadande. Visst blev det jordgubbar pa julafton. Med glass. Och visst var fyradagarsvandringen j-vacker den dagen jag var med, snotackta berg i bakgrunden och harliga vackra grassluttningar. Sa livet ar faktiskt valdans bra, trots vrickade fotter.

ciao!